HEJ IGEN & TACK IGEN!

Ja, jag är Maria Johansson och jag missade det här ståhejet i helgen. Men jag är på riktigt, kan jag lova. Och det är Mikael med. Han har sagt upp kontakten med mig nu – tack och lov.

Tänk att så många hittade till den här bloggen. Det var faktiskt inte min tanke.

Men välkomna till Den Nya Maria!

MIKAEL JOHANSSON – LÄS DN NOGA IDAG!

Ja, Mikael Johansson – läs DN noga idag, alla delar. Inte bara sporten, inte bara låtsasläsa huvudrubrikerna som du brukar.

Eller okej, jag vet att du brukar titta på kontaktannonserna när du tror att jag inte märker det. Läs lite däromkring. Det finns fler annonser vet du.

Varför skriver jag som om du skulle läsa? Du lär aldrig läsa det här. Okej, jag skriver till mig själv och till eftervärlden.

Tolv år.

Men nu är det slut.

Mikael Johansson. Jag vill delge honom detta på ett storstilat sätt. I luften och med en annons i DN, som jag vet att han läser. Nu kan han ha sin svettiga tvätt och sin trötta snopp för sig själv.

Men nej, det är inte DÄRFÖR jag lämnar honom. Tolv år var vi gifta. Det skulle inte ha slutat så här, vi skulle ha fortsatt vara gifta – hur länge då, SCB?

Därför. Just därför.

Usch, tror jag ska gå tillbaka till att skriva poesi i stället.

PS Du kan ju gå över till kontaktannonserna sen när du vet att du är singel! SÅ JÄVLA TYPISKT

Dikter!

MARIA JOHANSSONS DIKT TILL EN LAMPA

Se, en lampa sitter där i taket i mitt hyrda rum
Ostörd lampa, ja visst, jag vill ha det mörkt
Du fula lampa lyser ju gult och fult
Fast din kropp är vit och rund och intetsägande
Jag låter dig vara släckt
Om jag tänder dig, är det bara för att bättre se
vad jag har dragit hem ikväll

MARIA JOHANSSONS DIKT TILL EN SLAMPA

Se, en salig slampa vilar i mitt hyrda rum
Trots att lampan är släckt lyser kroppen vit och rund
Knappast är hon orörd, men jag
låter henne vila ostörd
nu ett slag
För hon var ju helt jävla störd